Efterforskningar gav insikter
Jag gjorde research om ingreppet, eventuella komplikationer, risker och om andra kvinnor som gjort detta, och det tycker jag att du också ska göra. Jag landade i min insikt i ett tidigt stadie: Jag kommer aldrig att få tillbaka det som förlorats och att återställa det jag förlorat är en omöjlighet. Det går inte. Jag landade i att fettransplantation d.v.s en bröstförstoring med fett aldrig kommer att vara ett alternativ för mig.
Den insikten gjorde ont och jag blev väldigt ledsen och jag är fortfarande det ibland. Jag hade på något sätt alltid tänkt att ALLT kunde fixas med en till operation, korrigeras och räddas upp. Men sedan stod jag utan backup, ingen mer livlina att använda och jag var lämnad med något som inte ens kändes som mig. Små konstiga bröst med lite utspridd volym på fel ställen som jag så desperat ville fylla ut till något ”normalt”.
Jag vill dela mina tankar kring fettransplantation och varför jag valt att avstå. Det blev så tydligt att det inte var för mig och jag har fem punkter som jag känner var övervägande för mig när jag bestämde mig att aldrig genomgå detta ingrepp. Jag delar dessa just eftersom många frågar mig om min åsikt. Notera att jag inte skriver detta för att ändra din åsikt eller få dig att göra varken det ena eller det andra, du gör som du vill med din kropp. Jag hoppas att du ska kunna fatta ett informerat beslut som du själv känner dig nöjd med.
Vad menas med bröstförstoring med eget fett?
Först av allt, vad innebär en bröstförstoring med kroppseget fett, en fettransplantation? Jo det innebär att man ”tar från de rika och ger till de fattiga” kan man säga. Ett område fettsugs, och kirurgen sprutar in fettet på ett annat ställe, till exempel brösten. Precis som vid en Brazilian butt lift (BBL). Det här är ett ingrepp som många plastikkliniker erbjuder idag. Antingen som en kombinerad operation med bröstimplantat och samtidig fettransplantation, eller endast fettransplantation.
Varför jag valt bort bröstförstoring med eget fett
1. Fettnekros och framtiden
Fettnekros är när en del av det transplanterade fettet dör och detta kan bidra till att det bildas små hårda klumpar. Dessa små klumpar är inte helt lätta att skilja från t.e.x bröstcancer vid en mammografi och kan i sin tur leda till att man kan behöva genomgå en (eller flera) biopsier (när en läkare sticker in en nål i bröstvävnaden för att suga ut celler och sedan analysera) för att kunna se om ”klumpen” är cancer eller exempelvis då fett.
Den stressen vill inte jag behöva vara med om och är det är den främsta anledningen till att jag känner att önskan om förstoring med eget fett inte är för mig. Jag menar, hur mycket ska den här stackars kroppen och knoppen klara av? Här kan du som vill läsa en studie som påvisar att fettnekros lätt kan förväxlas med bröstcancer.
2. Fettemboli
Fettemboli är en välkänd risk vid fettransplantationer. Det är dock inte vanligt, men det kan hända och det är något man alltid ska ta i beaktning tycker jag. Fettemboli är som en blodpropp, men istället för blod så består proppen av fett. Det innebär att fettvävnad hamnar i blodomloppet där den i sin tur blockerar blodkärl, det bildas en fettpropp helt enkelt. Det här är en komplikation som kan leda till att man avlider – och det är inte lite fett i brösten värt för mig.
3. Osäkert resultat
Man kan inte veta hur mycket som blir kvar av fettet som transplanteras då en del av fettet dör och försvinner. Men andra ord kan det vara så att man blir missnöjd och inte får behålla så mycket av fettet som transplanterats och att pengar, tid och risker varit för typ ingenting.
4. Pengar och hälsa
Punkt tre leder mig rakt till punkt fyra. Behovet av ytterligare en fettransplantation kan uppstå om det är så att mycket av det transplanterade fettet försvunnit efter första operationen. Och helt ärligt – hur mycket ska ett par bröst få kosta egentligen – både i pengar men även ur hälsoaspekten. Varje operation som man genomgår är en belastning för kroppen. Och för att prata pengar så är fettransplantation ett dyrt ingrepp.
5. Klumpar, knölar och ojämnheter
Risken finns att ”donationsstället” på kroppen blir knöligt, buckligt och klumpigt samt att lymfsystemet påverkas negativt av ingreppet. Med donationsstället så menar jag den del av kroppen som man fettsugit för att kunna spruta in i brösten. Lymfsystemet och bindväven kan skadas och trots att kroppen är fantastisk och ”reparerar” sig själv, så kan det vara så att det inte blir riktigt lika bra som innan. ”Oskuret är bäst” är ett uttryck som jag finner för min egen del är väldigt sant.
Frisk, vanlig vävnad är alltid bättre än ärrvävnad. Och ett trögare lymfsystem tackar jag nej till då mitt är trögare än trögast efter mina operationer jag redan genomgått. Här kan ni läsa lite om fettsugning på svenska ödemförbundets hemsida.
Acceptans är svårt
Behövde jag välja mellan förstoring med silikonimplantat eller förstoring med fett så hade jag valt det senare alla dagar i veckan kan tilläggas då jag tror att det är ett skonsammare alternativ för kroppen. Någonstans väljer vi själva vad som är ”värt” att utsätta våra kroppar för i jakten på att älska oss själva och acceptera hur vi ser ut. För mig var det helt enkelt inte värt riskerna att utsätta mig för en fettransplantation, jag valde att stoppa mig själv och låta kroppen vara. Det var inte enkelt och det är svårt att hitta acceptans i att det blivit som det blivit. Och jag kanske kommer genomgå någon mindre rekonstruktion senare i livet, det vet jag inte, men den kommer inte bestå av fettransplantation i alla fall.
Den här texten var kanske inte det du allra helst ville läsa idag, eller så var den precis vad du letade efter för att kunna fatta ett beslut. Må gott och var snäll mot din kropp, den ska hålla hela livet.
Senaste kommentarer